Nu har jag gjort det jag borde för så länge sedan, men fy fan vad jag mår dåligt. Jag ringde upp en av mobbarnas pappa och berättade, de kommer hit i kväll. jag mår så dåligt så ni kan inte ana, jag fryser, mår illa och vill bara gråta. Sonen är arg, ledsen, orolig och vill inte alls, han bara säger att det kommer bli värre men kan det det igentligen? Dom började med honom idag i skolan, såg det på honom när jag hämtade honom, såg hållningen, såg minen och jag kände hans ångrest genom den stängda bildörren, vad fan gör man? jag gick i taket och skrev till läraren. En 20 min senare fick jag svar ( kors i taket) Han hade pratat med rektorn och killen som det gäller ska på samtal i morgon, då kände jag att det måste hända något även här på hemma plan. men nu går jag och mår dåligt för att jag vet att P mår dåligt över det här. Fattar ni nåt? jag svamlar känner jag men jag går sönder, vet inte vart jag ska ta vägen, vill bara springa bort, gömma mig. Slå ihjäl någon, jag blir rädd för mig själv. pappan som jag pratade med blev helt tagen på sängen, visste ingenting ( tack för det Parkskolan)här tror man på att det är kommunikation men nej då¨, verkar som om det inte hänt någonting av det de sa skulle hända, men han förstod och han lät väldigt upprörd och ville ha ett möte ikväll, han föreslog det och då sa jag JA. Men nu gud vilken ångest jag har. var tvungen att sysselsätta mig, har städat, dammsugat, skurat toan, dammat och plockat undan på mindre än en timme, duschat med och nu gör det bara ont, ont överallt. Vad ska jag göra? Gör jag rätt? gör jag fel? Önskar att älsklingen vore här, känner mig så jävla ensam så det gör ont, jag går i bitar :´) Tänk om det blir värre för honom i morgon i skolan? men varför ska han behöva lida? varför ska de få förstöra hela hans skolgång bara för de måste vara så jävla tuffa, de är ju inte det igentligen, små är vad de är. riktigt små för nu räknas de som vuxna men beter sig som små barn, går ihop i grupper och är emot en person, så jävla fegt. gud vad jag svär...
Jag bara vill gråta :´´´´)
2 kommentarer:
Vilken bra mamma du är, det kommer bli bra i slutänden. Det tror jag det. Tänk om fler barn hade föräldrar som engagerade sig sådär mycket, då skulle det inte finnas så mycket mobbning. Och bra att skolan tar tag i det med, en gång för alla. Förstår att det är jobbigt för din son nu, mer än någonsin. Men han ska inte behöva titta tillbaka på den här tiden av sitt liv och bara komma ihåg mobbningen. Jag håller både tummar och tår och önskar er all lycka ikväll. Styrkekram /Linda
Hoppas att mötet går bra. Det är ett svårt val. Blir det värre eller bättre? Det vet man aldrig, men ibland måste man bara. Jag håller tummarna för att du gjorde rätt.
Jag undrar om den här pappan verkligen var så ovetande som han sa. Jag tror att han har haft lite skygglappar på sig, när det gäller sin son...men det är bara en gissning.
Skicka en kommentar