En alldeles vanlig måndag i Augusti 10/8

Vaknade runt 6 tiden och sa hej då till maken, han ska jobba borta nu i veckorna, gillar det inte. Sov vidare till 8.30. Låg och kelade med smirre han e för go på morgonen :)Upp och fixade till mig packade väskan som skulle med till jobbet. Satt vid datorn en stund, S åkte och jobbade och jag cyklade till Mölstads skolan. Varit en väldigt lugn dag, haft 5 barn som mest och det har varit lite långsamt. När de är i den åldern så leker de mycket själv och man ska bara finnas där om det händer nåt typ. Men dagen gick och jag cyklade hem och tog tag i mitt väldigt långa gräs, urjobbigt. Känner mig så jäkla svag vet inte om det beror på Cambridge eller om det är nåt annat, vill bara sova. Ingen våg har vi heller så jag vet inte hur mycket eller om jag har gått ner nåt, lite frustrerande :( Fixade mig en omelett och lite grönsaker men det smakade inte men i kom den ändå, har ingen matlust. Det kan ju vara bra i oförsig men bra om man äter nåt. I går fuskade S och jag rejält ;) vi delade på en hel påse med Daim och det var så jävla gott, men det märktes att det var söt för man mådde illa efter en stund. Det är ju bra att sockerbehovet minskar bara det fortsätter att hålla sig borta :)
I går när jag låg på stranden började jag läsa en kanon bra bok, författaren heter Kate Morton och boken Den glömda trädgården.

När Cassandras mormor Nelly dör ärver Cassandra allt efter henne, även ett litet hus i England som hon inte hade en aning om att Nelly ägde. Av Nellys systrar får Cassandra veta att Nelly inte var deras biologiska syster utan att hon hittades alldeles ensam i ankomshallen där de stora fartygen från England lägger till, av deras pappa i början på 1900-talet. De enda ledtrådarna till vem Nelly är, var en liten resväska med en sagobok i. Sitt namn vägrade hon säga.

Cassandra inser att huset i England som Nelly köpte 1975 antagligen är en ledtråd till mormoderns sökande efter sitt ursprung och hon bestämmer sig för att lämna Australien och åka till England för att ta reda på vad det egentligen var som hände en gång för länge sedan, som gjorde att en liten flicka åkte ensam från England till Australien.

Berättelsen utspelar sig under tre tidsperioder. Den första perioden är tidigt 1900-tal, den andra är runt 1975 och den sista perioden är 2005 när Cassandra åker till England. Morton lyckas lägga ledtrådarna i rätt lösning utan att avslöja alltför mycket och det måste varit ett intrikat pussel att få det att gå ihop på rätt sätt, för det är många kapitel och ledtrådar.

Boken är bra och den fick mig att tänka, att hålla reda på olika små detaljer som författaren väver in på ett väldigt bra sätt. Kan varmt rekommendera den, även om man inte gillar romaner så är det här ingen sliskig kärleks roman på det sättet. Kärlek är det med i massor men väldigt mycket olycka och längtan :) Läs den.
Nu måste jag ta en träff med herr Treo för huvudvärken håller på att driva mig till vansinne, värker långt ner i nacken, var kanske inte det bästa att klippa gräset men men duscha varmt och kanske få lite massage av sonen ikväll om jag ber snällt :)