Det finns vänner som man träffar ofta och de finns kvar när åren går. Det finns vänner som man ser i bland, pratar lite men sen dröjer det igen innan man ses. Det finns vänner som man kallar vänner för man umgicks med dom förr eller när man var yngre och det finns människor som man alltid hälsar på för att det någon gång i ens liv så har man träffats och umgåtts med dessa människor. Det fanns en tjej som jag träffade på en del på 80 talet, mest på olika fester , bilträffar mm. en rolig, trevlig tjej med glimten i ögat. kan inte påstå att vi var nära på något vis men vi hälsade alltid och pratade både nyktert och onyktert tillstånd ;) under åren som gått har jag träffat denna tjej vid olika tillfällen och tillställningar, på gatan när vi möts eller i affären. På senare år har vi sprungit på varandra ganska ofta och det oftast slutat med ett par ord :) Upptäckte att vi delade samma kärlek till Sweden rock och vi sprang även på varandra där flera gånger, inför en festival berättade du för mig att det bara skulle bli 2 dagar och boendet blev hotell pga att du skulle på cellgift.
Blev så ledsen, visste inte att du var sjuk. Detta året har jag stannat och pratat med dig och din sambo flera gånger och jag tycker att du sett ganska så pigg ut men idag läste jag att din begravning hade varit. Blev så ledsen, alltså vi var inte nära men det kändes så jävla meningslöst, du var inte gammal, du hade många härliga år kvar....
Man inser att ens liv kan ändras fortare än man tror och alla dessa meningslösa hemska sjukdomar som skördar offer efter offer.
Ta tag i dagen och njut allt du kan för morgondagen har man inte en aning om
Tack för att jag fick prata med dig, tack för de roliga minnen som jag upplevt som du var med i, tack för pratstunderna och tack för att du fanns, du var viktig för så många.
Vila i frid Emma
