Så plötsligt fick jag ett slag i magen, känslan av att förlora någon, den är stark. En kompis miste sin pappa igår och jag vet hur det känns, tro mig :( När jag pratade med henne för en stund sedan kände jag smärtan, den där hjälplösheten att inte kunna göra något, bara se dem dö... det är fruktansvärt och man ska inte behöva uppleva det, tyvärr måste man men inte i unga år. Kan än idag känna den där känslan när jag såg livet lämna pappas ögon, hur blåa hans ögon var när han tog sitt sista andetag. det gjorde så jävla ont, trodde jag skulle gå sönder och samtidigt var det så underbart för nu led han inte längre, inga smärtor, ingen ångest bara lugn. Döden är fruktansvärd samtidigt som den är befriande, men för oss som är kvar är det en ständig plåga under en lång tid, den mattas av och blir till underbara minnen som man plockar fram när det är som jobbigaste, för hur vi än gör eller tänker så kommer det en ny dag, en dag då de inte längre är med oss och vi klarar det också, även fast man ibland inte tror det.
Orden som kom samma natt som du somnade in

ÄLSKADE PAPPA

NÅGON SA ATT DET FATTADES EN ÄNGEL, DAGEN DÅ DU DOG.
MEN DU VAR INGEN ÄNGEL, DU VAR MIN PAPPA.
ÄLSKADE PAPPA, VAR DU TVUNGEN ATT LÄMNA MIG?
PLÖTSLIGT SÅ ÄR JAG FÖRÄLDRALÖS, VERKEN MOR ELLER FAR.
TOMHETEN VÄRKER I MITT BRÖST, TÅRARNA RINNER PÅ MIN KIND.
JAG SAKNAR DIG, ATT SE DIG, ATT PRATA MED DIG.
LIVET VAR ALDRIG EN DANS PÅ ROSOR, MEN DU FANNS DÄR.
ALLTID FANNS DU DÄR, SOM EN STÖTSTEN ATT LUTA SIG MOT.
IBLAND BESVÄRLIG, IBLAND SUR OCH TVÄR, MEN VEM ÄR INTE DET.
DU LÄT MIG LEVA MITT EGNA LIV, UTAN ATT LÄGGA DIG I…
DU LÄT MIG VETA ATT DU FANNS DÄR, OM DET BEHÖVDES.
NU BEHÖVER JAG DIG, MEN NU FINNS DU INTE LÄNGRE HÄR.
SA JAG NÅGONSIN ATT JAG ÄLSKADE DIG ELLER GLÖMDE JAG DET.
MEN DU VISSTE NOG ÄNDÅ, DU VAR JU MIN PAPPA.
FÖR ALLTID I MITT HJÄRTA…