Oroligt värre...

Det kan inte vara lätt att bli gammal, att sitta själv med en ångest som äter upp en inifrån. Har tillbringat många timmar med min farmor denna vecka, många roliga timmar men samtidigt ledsam för man ser vart det går. Tyvärr har hon inget tidsbegrepp längre och tycker att vi aldrig är hos henne fasten jag är där så gott som hela förmiddagarna, men det är bara att sitta och prata med henne så hon blir lugn. Men man blir lite rädd med för när man inte är där så vet man inte vad som kan hända. Men jag är glad att jag har fått tillbringa så mycket tid med henne för man vet ju aldrig hur länge hon är kvar hos oss. Nu ska vi strax åka in till Kalmar och äta mat ute med ett par kompisar och sedan blir det bio, ser fram emot det. Må så gott :D