Tisdag den 16 mars 2010

Ledig :) Visst låter det underbart, men bara för att man är "ledig" betyder det inte att man kan sitta på rumpan och inte göra någonting alls. Upp med tuppen ( hårt) klockan ringde redan vid tjugo över sju. Fick faktiskt upp en någondera pigg son, lite kaffe och han var iväg. Detta är den svåraste stunden på dagen här har jag ett val ;) antingen går jag och lägger mig igen och myser i värmen eller så sätter jag igång med allt som växer mig överhuvudet. idag valde jag det sista men det blev plugg istället för husbestyr. Så idag har jag hunnit med att komplettera mitt arbete färdigt och skickat in det. Det blev ett G och jag e nöjd. Sedan har jag skrivit om mitt korttext 1, så att det blev en hel sida ( konstiga regler de har de där lärarna)och skickat iväg det. Jag har hunnit med två promenader, letar efter en bok men ev kunde bibblan fixa den tills på torsdag, blir svettigt för den ska vara läst och sedan korttext 2 vara skriven innan föreläsningen på fredag. Boken är "bara" på 140 sidor ca så kanske. Är det bara jag som tycker att upplägget är skit dåligt?? menar hur ska man hinna reflektera över det man läser när allt ska gå i 120??? läser man en skönlitteratur kan man ju gå och tänka på den i flera dagar efter man läst klart men inte när det gäller studentlitteratur då jäklar går det undan. De kanske inte vill att vi ska minnas något av det vi läser, tål att tänkas på ;) promenad nr två var det S som drog ut mig på, jag var i oförsig inte så svår övertalad ;) vi gick till Algots och S handlade saker till att göra chokladbollar fast med Mjölkchoklad i istället för kakao, ska bli väldigt intressant och se om det går att äta. Men testar man inte så får man ju aldrig veta nåt eller hur ;)

idag har jag sett på när S har sökt till Universitetet i kalmar, skönt att hon äntligen har bestämt sig för vad det är hon vill göra. nu håller vi tummen på att hon kommer in bara men det vet jag i oförsig att hon gör, till och med lite för bra betyg men det kan ju inte vara en nackdel precis eller hur ;)

idag när jag kollade runt lite bland mina bloggar hamnade jag hos Charlotte perreli, hon hade skrivit en sådan bra sak så jag tog mig friheten att kopiera och låta er läsa för det var verkligen tänkvärt. Har vi så fasligt bråttom igentligen att man inte tar sig tid att stanna upp en endaste liten minut? vart är vi på väg i såna fall? Läs och fundera lite skriv gärna en rad vad som kom upp i erat huvud efteråt :)


Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.

Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.

Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.

Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)

Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

Efter 1 h:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.

Vad ingen visste…
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.

Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.

Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?"

En slutsats i mängden:
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument. Hur mycket annat går vi inte miste om?

Kanske dags att stanna upp ibland?

Jag tänkte till och ja visst springer jag oftast men att ta mig tid till att stanna det gör jag ofta om det så är någon som spelar eller lite fågelkvitter för det lugnar ens själ att höra vackra saker och man mår bra då. Så nu hoppas jag att ni som springer omkring där ute..stanna till en stund och lyssna ni kanske får höra något väldigt vacker :)


Ha nu en fortsatt trevlig tisdag och njut av solen för det ska visst bli sämre framåt veckan. kramizar på er :)