Det är sista dagen denna månad i dag, vart tog september vägen? Tycker det går så där snabbt igen, hinner liksom inte med, dagarna bara går och går och man hinner inte reflektera över vad man gör eller skulle ha gjort. känns lite jobbigt faktiskt. jag hade planerat så mycket just denna månad men inte sjutton har jag gjort allt det :/ men varför deppa ner sig det kommer ju en månad till eller hur ;) Alltså första oktober i morgon och med oktober kommer höst marknaden här i Mönsterås, jag personligen tycker det är skit kul att gå på den, inte som förr när man var mindre då var det en av årets höjdpunkter. Jag åkte alltid ner från stockholm för att gå på marknaden och jag älskade varenda minut av det.Men åren har jag insett (tack och lov) att det mest är skit ;) men gillar att gå och trängas (till en viss gräns förstås)och titta och fundera över hur mycket skit det finns och brukar lycklig gå hem med mina munkar. Blir troligtvis likadant i år ;)Ska dock köpa muffins formar, fått ett kanon gott recept på stora mumsiga muffins som jag tänker baka och vill ha några häftiga formar till dem och det hittar jag säkert på en marknad ;)
En längre tid nu har allt funkat bra för mina barn och jag har långsamt börjat slappna av, gillat att kunnat göra det. Slippa vara orolig hela tiden och hoppa högt när man får ett mess eller att telefonen ringer. P har börjat på gymnasiet och det funkar bra, nya kompisar har det blivit med och det känns kanon, S har börjat på Högskolan el Universitetet och jag tror att hon trivs bra förutom att det är mycket plugg så här i början. Men idag kom det ett mess med en ledsen gubbe i :´( Först blev jag säker på att tentan gått åt helvete men aldrig under mina 4 år så har någon lärare rättat så fort så jag insåg snabbt att det var nåt annat och det var det. Dom är 4 tjejer och det brukar funka men plötsligt har det blivit tre tjejer och en utanför...gissa vem? kan säga att det har blivit många tårar i kväll och jag blir så ledsen Varför måste det fortsätta? kan det aldrig ta slut????? Menar är man kompisar så frågar man väl om man vill hänga med ut och festa nej då istället sitter de i bilen och berättar hur kul de hade det mm. Tänk om ...tänk om man för en dag kunde byta plast .... Men det finns faktiskt några kompisar som vill umgås med henne och de ska hon ut med i morgon, en kille här i m-ås har fixat ihop en buss el två som ska in till kalmar och palace, jag hoppas det blir skit kul för dem och för S. själv ska jag försöka fixa ihop en början på en rapport, skriver jag lite varje dag så måste den ju snart vara skriven eller hur ;) nä men snart är det dags att börja ordentligt med den, mitt projekt blir klart i morgon om jag har tur (håll tummen) sedan blir det till att plocka ihop och göra böcker. jag hoppas att resultatet blir bra för jag har slitit ganska så mycket eller har jag verkligen det? Barnen har ju faktiskt gjort det mesta måste jag ju erkänna, de är så duktiga och jag slutar aldrig förundras över hur underbara barnen är och hur sugna de är på att lära sig nya saker. Även om man inte jublar varje dag när man går till jobbet så är det en höjdpunkt med alla möten med barnen under dagen om de så är i förskoleklassen eller går i högre årskurser för här blir man ständigt påmind om att man har arbetat på förskola i många år, man blir igenkänd och får massor med kramar, underbart. Något avtryck har jag nog gjort eftersom de till och med kommer ihåg mitt namn ;)
Nu ska jag gå och kramas med min älskade man som kom hem i eftermiddag :) Kramizar på er och var rädda om varandra alla förtjänar att bli seeda tänk på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar