Vaknade helt slut idag, ska man verkligen behöva göra det efter 8 tim? Har kommit in i en sjuk rytm, jag vaknar någon gång mellan 2-3 och sedan snurrar jag bara tills jag ska upp, typ somnar och vaknar hela tiden. Inte undra på att man är trött. Tror att jag har lite för mycket skit i huvudet just nu och hjärnan orkar inte med allt.Det är lite för mycket runt omkring mig som jag måste bearbeta men jag orkar inte, det är jobbigt nog med skolan och allt här hemma. Ibland önskar jag att jag bara kunde trycka på off knappen på en dosa och bara få vara, inga krav, inga måsten och allt bara var tyst och lugnt. Nu ska jag inte gnälla, vet att det finns dom som har det sjukt värre än jag men till och med jag orkar inte hur mycket som helst och nu börjar orken ta slut. Magen är hemsk värker och värker, försöker blunda för allt som ligger efter här hemma och visst det går ibland men sedan får jag panik. När skolan är slut tror jag att jag ska låsa in mig här hemma i flera veckor och skura och plocka och sortera, troligtvis blir det ju inte så ändå men drömma kan jag ju ;)
Dagen har varit bra i allafall, har varit i min fsk och intervjuat 12 underbara varelser. De blev så glada när jag kom och det värmde mig ända till tårna ( som är gröna ;)Jag blev så glad för de är så underbara och deras kramar var som balsam i min mage. Jag blev lugn och glad på samma gång och jag bara längtar tills i morgon när jag ska vara där hela dagen och ni ska veta att jag ska njuta ;)
I går blev jag ledsen, fick veta att min pappas hus ska säljas, visste ju om det men det kändes ändå. Har vetat om det länge men när det blir så där definitivt så gjorde det allt ondare än jag trodde. En del av mig och mitt liv kommer att försvinna, en del som jag har kära minnen i och av. Mest av min pappa och allt som varit runt den biten. En trygghet till i mitt liv som försvinner. Var nere på kyrkogården och vattnade i söndags och tog mig ett litet snack med både mor och far, gör det ibland. Ja jag vet att det inte blir några svar men jag känner ändå att de är där och de lyssnar på mig och gör de inte det så skit samma, jag mår bra och det tycker jag är huvudsaken. Önskar dock riktigt mycket att de fanns här hos mig istället för i himmelen. Men det kan jag inte rå på så bara att gilla läget och uppskatta det man har kvar.
Nu ska jag fixa mig lite att luncha på sedan sätta igång och utvärdera mina svar från intervjun, härliga svar kan jag säga. Men jag förväntade mig bara det för dessa barn är underbara. Ha en bra dag och njut av solen, när den är framme mellan regnskurarna ;)
Tack Caroline dina ord värmde :)
Kramizar :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar