Måndag 13/7

Vilken jävla dag, snacka om att jag är skit slut. Huvudet värker som det var i en tornado. Har jobbat första dagen och om alla dagar ska vara så här blir det långa veckor. Mycket barn och lite kaos men det är alltid så när det är nytt och jag vet att det kommer bli bättre men idag känns det skit. härliga arbetskamrater är det dock och det känns bra :). Nu gnäller jag men det är för att jag är skit slut och att det är mycket nya intryck att ta in, allt fixar sig. Cyklade hem utan att somna på styret och lyckades fixa lite mat, diskat och handlat så nu är det kväller för mig. Ska snart bänka mig framför tv och se Lipstick Jungle. är bra med intriger och smaskiga ...scener ;) finns en del ögongodis att titta på med :D

De senaste dagarna har jag kommit på en sak, om livet vore enkelt skulle man inte orka med det. det är våra svarta stunder som stärker oss, fast det känns som tvärtom.Ibland har jag min värsta ångest och vet inte vart jag ska ta vägen, den gnager och gnager gör mig nästan galen men när den släpper och jag inser att det är jag som skapar denna smärta gör det mig stark när jag känner att jag orkar gå vidare varje dag ändå, fasten allt känns skit och är motigt. Mitt liv kan ibland kännas som en dans på rosor men jag kan säga att så är det inte jag ger sken av det men inombords gråter jag..väldigt ofta. tycker att livet är orättvist på många sätt, men samtidigt är jag en lyckost för jag har min familj som jag älskar över allt annat, jag har vänner (kan dock önska ibland att det var flera) och jag försöker vårda dem, visa att jag bryr mig för det gör jag ibland för mycket ( ni får sparka till mig när jag blir en finne i röven) men det är bara omtanke och för att jag är rädd, rädd för att bli ensam utan vänner. Saknar mina föräldrar väldigt mycket, har ångest över att jag inte hinner besöka gravarna, inte hinner besöka farmor..så många måsten att jag får panik, panik som nästan dränker mig. det bästa är att jag är inte ensam, är så skönt att hoppa bland bloggarna och se att alla har samma problem men i olika skepnader ibland hjälper det att läsa och inse att det alltid finns någon som har det värre men ibland vill jag bara vara ledsen och sitta i mitt soffhörn och vara ifred för då är jag liten, liten inombords och jag har ont men jag vet att det går över (förhoppningsvis).........