Sitter och surfar runt på datorn när sonen kommer hem från skolan och slänger på datorn och kör igång Mötley Crue så det dånar i huset, fick en sån flashback. gud vad jag älskade detta band eller gör fortfarande men inte som när jag var tonåring. hade hela rummet tapetserat med bilder på dem, mamma kände en kille på Aftonbladet så vi fick en mängder av bilder när de hade varit på besök. Såg självklart alla konserter som kom till Istadion. (bodde i Stockholm på den tiden)Att man kan bli så fast för en grupp musiker, döpte fåglar och kaniner efter dem, ja jag var nog inte lite så knäpp, men vilken underbar musik de spelade och de var så härligt uppfriskande, sexiga och otroligt barnförbjudna. Skulle åkt till Sweden Rock när de var där men upptäckte det försent så det fanns inga biljetter och på svarta marknaden var de svin dyra. Men vem vet de kanske kommer åter, problemet är väl att jag inte får med mig någon att se dem. det är en speciell känsla att se sina "idoler" på scenen, har sett många konserter kan jag säga och det är maffigt när 10.000 el 52.000 personer skriker eller sjunger med, man får gåshud. Tyvärr blir det inte så många längre (konserter alltså) bor ju inte i storstan längre och det är ju en bit att åka, fast jag älskar det lika mycket som jag gjorde förr, dottern gillar det med men hon har fel musik smak för min del, gillar inte R&B el hip hopp. men vi var ju på Celin Dion och det var suveränt. Alltså jag är en musik älskare i det stora, gillar det mesta men hårdrocken ligger lite högre än allt annat ändå och kommer troligtvis alltid att göra det, man lever bara en gång så varför skita i musiken när man kan njuta av den istället.:) Favoriten var Nikki Sixx då, alla gillade Vince Niel för han var ju såå söt men när Nikki var sötare i mina ögon. Idag är de inte så fagra som då var på 80 talet men vad gör det för i mitt minne så ser de likadana ut. Rock on :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar