Måndag förmiddag, alla sover så det är ovanligt tyst i mitt hus. Men igentligen skulle jag börja föra oväsen för klockan är ju snart elva och solen skiner utanför...jag vill till stranden :D Men i ett svagt ögonblick lovade jag dottern i går att hon skulle få sova tills hon vaknade.Hon måste haft en tuff helg på Öland för hon var skit slut, så jag sitter snällt här och väntar. Nä det gör jag inte, jag tar vara på varenda minut, tvättar våra täcken :)Brukar göra det när jag vet att det är soligt och varmt och blåser lite, sedan kan jag krypa ner i kväll i nytvättat, inte helt fel ;)

Idag har jag planerat för stranden, ska försöka att slappna av och bara vara, en bok hade inte suttit fel men orkar inte åka till bibblan så det får bli en av dotterns böcker.
Är inne i någon tänka period, tänker på mycket som hänt och hur fort det går. När det händer något så tror man att tiden stannar, att allt slutar snurra för att allt gör så ont. När mamma dog försvann det en hel vecka för mig, ett stort mörker som jag har förträngt ordentligt. Så mycket smärta som jag tryckte in någonstans och det ligger där än, visst jag har gråtit massor men någonstans ligger det där ledsamma och väntar. Jag tror att eftersom det ligger där så är det därför jag är så gråtig så fort det är något, jag gråter även om det inte gäller någon i min egna närhet eller om jag ens känner personen. Men det känns skönt att få släppa ut tårarna och då gör jag det. Snart har vi en ny årsdag av något hemskt, denna gång är det inte en människa men det gör lika ont ändå för jag vet att det finns en människa som mår så fruktansvärt dålig över detta och då mår jag med dåligt. Jag vet att man inte kan ändra på något men om jag kunde så är detta nåt som jag skulle ändra på för detta var så fruktansvärt fel, detta skulle inte hända. Men det gjorde det och nu måste man leva med det och det gör han/vi på det bästa sätt man kan genom att gå vidare. Det är det som gör oss starka, att vi går vidare att man inte stannar upp och fastnar i det förgångna, det är då vi blir starkare och starkare. Men jag ska vara riktigt ärlig ... det är inte lätt och man trillar oftast tillbaka många gånger och allt blir tillfälligt svart och tråkigt igen och det ska vara så för man bearbetar på olika sätt och vem kan säga vilket sätt som är bra eller dåligt? inte jag i allafall. Men fick jag önska något så skulle jag ställa många saker till rätta många små saker som varit helt onödiga men troligtvis nödvändiga för att vi ska klara av vardagen på ett bra sätt men igentligen är helt onödigt för man lider bara. Usch vad djup jag blev var inte meningen men skönt att det kom ut.

Dottern kom upp nu och är skit slut hon vill inte åka till stranden minsann :/ så då blir det till att vara hemma då, inte vad jag tänkt mig men okej det finns sol här med och allt annat som man kan behöva ;)

Jag hoppas ni andra tar vara på solen idag och lägger era bekymmer åt sidan och njuter för allt kommer att ordna sig på ett eller annat vis. Många goa sommarkramar till er alla :D