Fågelsång en tidig morgon......

Tidig morgon, klockan ringde redan kl 05.00. Hemskt att gå upp då. Men upp kom jag och till jobbet med, en underbar promenad dit med en massa fågelsång, härligt det märks att världen börjar vakna till liv efter vinterdvalan.Dagen har gått i 110 men det är bra för när man är trött så är en lugn dag inget man suktar efter. Har även skrattat åt alla härliga ungar idag, de slår alla rekord. Ni skulle sett dem när vi åt soppa idag, M och jag bara skrattade och fotade. barn är absolut det underbaraste som finns så tänk vilket underbart jobb jag igentligen har, jag får äran att ta hand om en massa barn som gör min dag alldeles, alldeles underbar ;). hem och fortsatte i samma tempo, mannen och sonen kommer ju hem idag och här hemma hade en tornado dragit fram ( efter jag gått till jobbet, typ ;) Dammsög, plockade och skurade toan. Tänkte överraska med riktig lagad mat med så jag förbered en köttgryta och potatis, en härlig grönsallad till det. Det blev väldigt uppskattat :D

Har börjat läsa igen, har inte orkat det efter skolan och jobb känns som att jag inte landat än och det har jag ju inte men tänker försöka varva ner lite och hoppas att jag kommer att må bättre, för ibland är det för djäv....  

Boken heter Hämnden av Reginald Hill. 

Hämnden” handlar om Wolf Hadda, som från enkla förhållanden arbetat sig upp och fått både prinsessan och halva kungariket, här i form av kvinnan han älskat sedan tonåren och en avsevärd rikedom. En morgon förändras allt. Han släpas från sitt hem, blir anklagad både för ekonomisk brottslighet och för att ha laddat ner ett stort antal barnpornografiska bilder i sin dator.
Snart tar hans advokat handen från honom, precis som hustrun och alla hans vänner. Han döms mot sitt nekande och lämnas att ruttna i fängelse. Tills en ung psykiatriker tar sig an honom och får honom villkorligt frikänd. Romanen har hämtat sin inspiration från Alexandre Dumas ”Greven av Montecristo” och innehåller många blinkningar till den texten, något som gläder ett Montecristo-fan.
Annat som är glädjande med ”Hämnden” är Reginald Hills språk, som varierar och byter skepnad beroende på vad han vill berätta och vem som berättar det. Hans Dalziel–Pacoe-deckare är spirituella och elegant formulerade, med mycket humor, ibland på gränsen till för mycket. Här visar han vilken skicklig författare han är på alla plan.
Boken är relativt omfångsrik med drygt 570 sidor. Jag undviker gärna tjocka böcker eftersom de tröttar ut mig, hur bra de än är. Men den här gången tvingas jag kapitulera. ”Hämnden” är en sådan bok som man vill fortsätta läsa i en evighet samtidigt som man snabbt vill komma till slutet för att få veta hur det går.
Jag vill redan nu utnämna den till en av årets mest läsvärda romaner.

Kan säga att jag är redan fast ordentligt, lagade mat med den i handen och har svårt att släppa taget men det känns bra. Nu ska jag fortsätta att läsa så ha en trevlig kväll, Kramizar :D