en fjädedel är borta :´´(

Det är jobbigt nu, känns som att halva jag är borta. I helgen flyttade S till Kalmar och det är fruktansvärt tomt här hemma. Saknar henne så otroligt mycket men försöker vara stark och inte visa det för henne, hon är så glad och nöjd. Vill inte förstöra den känslan för henne. Jag vet att denna dag skulle komma, jag har förberett mig ( trodde jag) länge nu men ändå känns det så hårt. Man har bara sina barn till låns och nu är det hennes tur att börja sitt liv, sitt liv utan oss. Hon kommer aldrig lämna oss det vet jag och vi kommer alltid finnas där för henne men just nu önskar jag att hon fanns en trappa ner och snart kom upp och pratade med mig. är inte ensam om denna känsla både mannen och sonen är ledsna och känner saknad. Men jag tänker inte lägga detta på henne utan jag får gråta sedan resa mig upp och vara ett stöd, när och om hon behöver mig/oss så finns jag/vi där. har inte orkat skriva för jag laddar om nu så att vardagen ska gå som den ska, alltså ett steg i taget sen tar jag det som det kommer.....