Begravning, är en jobbig upplevelse men samtidigt vacker. Man säger farväl till en vän, släkting eller kärlek som man har haft i sitt liv. kanske under många år eller kanske bara en kort tid. hur som helst så är det psykiskt påfrestande, man gråter, får ont i huvudet, saknaden sliter i en och man ser alla andra känna likadant, kan säga att det är skit jobbigt. I dag när jag hämtade min farbror och hans gäster kändes allt bra, visste att jag skulle bli ledsen och gråta för mannen var en sån underbar person som verkligen kommer bli saknad. men när jag klev in i kyrkan i Ålem så slog det mig så mycket sorg jag känt i denna kyrka, har känt lycka med men just idag kände jag bara sorgen. Först min mamma 1999, hemskt att mista sin mor som 32 åring och på ett sånt hemskt sätt också. Sen går det bara 7 år och sen mister jag min pappa, 39 år och föräldralös. Kan säga att det är för djävligt och jag saknar dom varje dag, saknar när jag hör andra gnälla över att dom måste åka hem till sina föräldrar och hjälpa till, att dom tycker föräldrarna är jobbiga, tjatiga och förstår inte. Önskar jag hade det så med :´( För när man tänker efter så vad har inte våra föräldrar gjort för oss? de har fött oss, stöttat oss, visat oss vägen i att leva våra egna liv, gett oss mat, pengar och husrum. säkerligen gnällt, skällt och skrikit på oss men samtidigt älskat oss, detta kallas KÄRLEK och det är det som vi ska ge tillbaka nu till våra föräldrar.
Är trött ikväll, mycket känslor har farit igenom min kropp och jag önskar att jag kunde gråta och få ut allt jag känner men det kommer inga tårar så jag får väl stå ut med huvudvärken och hoppas tårarna kommer en annan dag/kväll.
I morgon åker vi mot Göteborg och jag ser verkligen fram emot det :) Kameran är laddad, väskan packad så nu är det bara att inta sängen, kl ringer 03.00 :o ser jag inte fram emot men får väl sova i bilen om jag kan eller så får jag köra då är det svårt att sova ;)Ha det så gott och var rädda om er :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar