Idag är jag tom, tom på känslor, tårar och otroligt trött. Gårdagen var fruktansvärd men samtidigt otroligt vacker. Så många underbara människor som sörjde, alla på sitt egna vis. Allt var ljust och vackert men samtidigt så smärtsamt. Kan fortfarande inte förstå, förstå varför ?? Man väntar hela tiden på att dörren ska öppnas och P kommer in. Men dörren öppnas inte. pratade med M på begravningen och han sa att det är som en dålig film, man väntar på att det ska ta slut och allt är som vanligt igen men inget är som vanligt, nåt har förändrats, en av oss saknas...
På kvällen träffades vi alla, de gamla vanliga, i en lokal. Vi fixade maten tillsammans, vi skrattade och pratade, vi åt och vi lekte. Är så säker på att du fanns med oss hela tiden leende för detta älskade du, alla omkring dig. Var så skönt att avsluta dagen på detta sätt, vi alla blandade, ung som äldre :) Alla var vi eniga vi ska fortsätta föra traditionerna vidare och det känns så bra.
Idag har jag och dottern varit i Kalmar hela dagen, plockat, tvättat, det enda vi inte hann var att städa men det gjorde inget ;) det klarar hon själv ;) Men nu när jag satte mig ner efter middag och stök så känner jag hur trött man är, trött ända in i själen och det är så jobbigt tungt.....
Avslutar med något vackert som jag hörde i går...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar