Det är tragiskt, tragiskt att en drog ska ta en människas liv. Visst det är ett val man gör första gången man testar och ja man kanske känner stress, oro mm men det är ändå tragiskt. Tragiskt att behöva dö vid 48 års ålder, tragiskt att lämna sin familj, vänner och fans bakom sig. Har alltid gillat Whitney Hustons musik, den är glad och vem har inte dansat till någon av hennes sånger :). Har många minnen från olika tillställningar där benen har shakat loss ordentligt. Musiken lever vidare i alla oändlighet och det är jag glad för, allt annat som rörde hennes trassliga privatliv kan glömas bort och man kan minnas de fina bitarna istället. Minnas en människa med en otrolig röst och utstrålning.
Vila i Frid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar