Dottern har varit hemma och hunnit åka med, men alltid lika kul att ha henne här :)
Idag är det 15 år sedan mannen och jag gifte oss, otroligt men sant. Tiden står då inte stilla. Lika kär fortfarande dock och mår så bra av att ha honom i min närhet. Fast ibland önskar jag honom åt pepparn ;) men det är väl så i ett äktenskap, ingen dans på rosor precis, men jag vet vad jag har och trivs med det. Skulle väl ha åkt i väg och myst bara han och jag men blev inte som vi planerat pga olika orsaker så istället blir det en god middag i Kalmar, inte fy skam det heller.
I söndags så fick äntligen min farbror komma till ro. Fyra båtar la ut från hamnen i Nabben och sedan bar det av utåt, sjön var spegelblank och solen värmde. Allt var mycket vackert och stillsamt och det var en konstig känsla när man såg urnan sjunka till botten men nu är han i sitt älskade hav :) precis som han ville. Saknar honom otroligt mycket fortfarande och kommer väl alltid göra det precis som med alla de andra jag har förlorat......
Hoppas ni njuter av sol och värme och var rädda om er :)
Kramizar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar