Så rädd .....

Tankar, mycket tankar. Ser hur du sakta men säkert försvinner, ser hur du inser att det börjar närma sig. Ser din ångest, känner din smärta och delar dina tårar. Det gör så förbannat ont, så jävla orättvist. Inser mer och mer att det kanske bara är dagar kvar... Inte veckor eller månader utan dagar....

Vi pratar fortfarande minnen varje dag, du blandar ihop saker men det gör inget för du ler när du pratar och det räcker för mig, sen om det du säger inte säger mig så mycket så hjälper det dig att genomlida dagen. Vi skrattar mycket 😄 och det hoppas jag vi kan ett tag till.

 Idag skrämde du mig dock rejält, det var inte din mening men det blev kristall klart att det närmar sig.  Är länge sedan jag kände mig så hjälplös, så oförberedd.,Trodde inte det men det är jag.  Kan man förbereda sig för döden? Kan man sätta sig in i hur det kommer bli? Hur det kommer sluta? Kommer du lida? Åh blir tokig .....